Lärdomar i Ukraina

Nio månader in i Rysslands invasion av Ukraina och det finns en hel del lärdomar att ha med sig av detta krig. Min förhoppning är att man analyserar detta på både statlig och regional nivå i vårt avlånga land och i Europa. 

Här är en lista på vad jag märkt och blivit upplyst om efter att ha följt kriget. En del är inte nytt. Men mycket av det tål att repeteras. 

Detta kommer att bli en lista som jag fyller på allt eftersom.

Aldrig tillräckligt

Är det något detta krig lärt oss är att man har aldrig tillräckligt, oavsett vad det gäller. Ett krig förbrukar mer än man någonsin kunde räkna med i fredstid. I Ukraina började man redan i våras få problem med ammunition till sina fd. sovjetiska artilleri på 152mm artillerigranater. De fick hjälp av NATO länder av vad som fanns i Europeiska länders förråd, men även dessa tömdes i en rasande hastighet. Man förbrukade minst tio gånger mer per dag än vad som kunde tillverkas. NATO-standard är 155mm och fungerar således inte på det lokala Ukrainska artilleriet. Svaret blev att skicka både nytt artilleri med NATO-standard. Amerikanska M777, Tyska Panzerhaubitze 2000, Franska Ceasars. Samt massor av vad man hade i sina egna förråd. Även dessa börjar man nu tömma i samma, skrämmande hastighet.

Dessutom förbrukar man artilleri i en enorm utsträckning också. De går sönder, slits ut och fienden siktar in sig på dem. Man förbrukar både artillerigranater och artilleri. Det är bara en av sakerna man förbrukar i en större och snabbare hastighet över månaderna än vad än man har haft på lager i fredstid. Men artilleri är en av de viktigaste komponenterna i ett längre konventionellt krig. 

Det gäller inte bara att kunna skjuta längre och bättre än fiende, utan även ha ammunition att kunna göra det också.

Ny teknologi måste anammas och i en rejäl hastighet

Är det något som vi sett anammas med en rejäl hastighet på slagfältet så är det drönare. Då pratar vi inte om stora amerikanska drönare:

Eller drönar-koncept såsom Switchblade, vilket inte verkar ha varit så effektivt som det gett sken av:

Nej, vi pratar billiga drönare. Såsom Iranska Shahed kamikaze drönare med mopedmotorer, som du kan få hundratals för samma pris som du får en av de övre större amerikanska drönarna:

Men framför allt pratar vi om konsument och prosumer-drönare av DJI och Autel. Dessa har strömmat in och mer än något annat vapensystem förändrat slagfältet. 

Där du innan behövde kommunikationsutrustade spejare som låg långt fram och riskerade sina liv för att kalla in artilleri och flygattacker använder man idag drönare. De är snabbare, kan täcka en större area och kan ge exakta koordinationer till ens artilleri medan man står bredvid dem. 

Det kan gälla att koordinera M777 med exalibur-granater som flyger över 50km till sitt mål, granatkastare i din pluton eller som i filmen nedan, koordinera vart en automatiskt granatgevär beskjuter indirekt mål över en vid båge.

Drönarna har också blivit ett offensivt vapen, där man kan fästa mindre granater under dem och flyga över fiendens posteringar, förflyttningar och dylikt. Det är av vikt att man lär sin armé att aldrig förvänta sig inte vara synlig från luften och sprida ut sig ordentligt för att minimera risken för en granatattack från en drönare. 

Med drönarna kommer lärdomen att man numera måste tänka skydd inte enbart i två dimensioner utan även tre.

Lära nya hundar gamla tricks

Kriget i Ukraina har visat på att artilleri kan skada mer än man tror och det enda effektiva sättet är att lära sig det gamla sättet att gräva skyttegravar. Det är en konst, men är det bästa skyddet man har mot artilleri.

Ukraina har efter år av krig i östra Ukraina blivit något av experter på detta, de kan snabbt sätta upp skyttegravar med bra försvarsförmåga, utmärkta värn och bostäder för soldaterna.

Att gräva effektiva värn är en konst som bör läras på nytt. 

Dock finns det vissa saker man måste komma ihåg. Kriget i Ukraina har visat att det räcker inte längre att bra gräva ett hål ner i marken, eller som i bilderna ovan. Ukrainarna har visat hur man med små drönare, en 3D-skrivare och lite träning kan fälla små granater med väldigt hög precision ner i skyttegravarna. Detta gör att man måste täcka över dessa  mer med antingen jord eller kamouflera dem. Dessutom har många drönare värmekameror och kan se var man befinner sig i skyttegraven. Även detta måste man titta på för att kunna försvara sig mot. 

Förluster måste man härda ut

Vi kommer troligtvis inte veta på flera år de egentliga siffrorna för de förluster som sker på båda sidor. För Ukrainarna är det dessutom dubbelt upp då både deras soldater och civila drabbas. 

Men, trots förlusterna de har, slutar de inte att slåss. Ukrainas regering har inte gett ut några officiella siffror på förluster i samlad statistik, vare sig för soldater eller civila. De siffror som finns är spekulationer och analyser av statistiska sannolikheter. 

Detta verkar vara ett underförstått samarbete mellan Ukrainas regering och dess folk. Regeringen lämnar inte ut några siffror, det finns heller ingen större opinion i Ukraina som begär dem heller. Alla biter ihop och härdar ut. 

Man kan diskutera de döda i fred, man koncentrerar sig på de levande i krig.

Krig kostar liv. För Ukraina både i soldater och civila, men samhället i stort ser detta som ett nödvändigt offer. 

De flesta länder i Europa har varit förskonade från krig på hemmaplan sedan andra världskriget i en större omfattning. De förluster vi nu ser i Ukraina har inte sin motsvarighet i modern tid. Närmast vore inbördeskriget i Jugoslavien på 90-talet. Men det utkämpades av mindre arméer och där civila var de som dog i större utsträckning.

De arméer som nu slåss på Ukrainas jord är större och mer beväpnade.

Trots detta härdar man ut som ett samhälle.

Detta är något man måste lära sig att hantera på politisk nivå. Att man kommer att vid ett större konventionellt krig råka ut för större förluster av människor, civila och soldater, än man någonsin gjort. Här måste man förbereda sig psykologiskt, strukturellt och process-orienterat. Se till att man är redo att hantera detta och få ens befolkning att gå med på dessa förluster. 

Man måste härda ut.

Mer lärdomar kommer...